DNA-koncentrationsberäknare

Introduktion

DNA-koncentrationsberäknaren är ett viktigt verktyg för molekylärbiologer, genetikere och laboratorietekniker som behöver bestämma koncentrationen av DNA i sina prover noggrant. Mätning av DNA-koncentration är en grundläggande procedur i molekylärbiologiska laboratorier och fungerar som ett kritiskt kvalitetskontrollsteg innan man går vidare med nedströmsapplikationer som PCR, sekvensering, kloning och andra molekylära tekniker. Denna beräknare använder spektrofotometriska principer för att beräkna DNA-koncentration baserat på UV-absorbering vid 260 nm (A260), tillämpar den standardkonverteringsfaktorn och tar hänsyn till eventuell utspädning av det ursprungliga provet.

Vår användarvänliga beräknare förenklar processen att bestämma både koncentrationen (ng/μL) och den totala mängden DNA i ditt prov, vilket eliminerar behovet av manuella beräkningar och minskar risken för matematiska fel. Oavsett om du förbereder prover för nästa generations sekvensering, kvantifierar plasmidpreparat eller bedömer avkastningen av genomiskt DNA-extraktion, ger detta verktyg snabba och pålitliga resultat för att stödja din forskning och diagnostiska arbetsflöden.

Hur DNA-koncentration beräknas

Den grundläggande principen

Beräkning av DNA-koncentration bygger på Beer-Lambert-lagen, som säger att absorbansen av en lösning är direkt proportionell mot koncentrationen av den absorberande arten i lösningen och ljusets väg längs lösningen. För dubbelsträngat DNA motsvarar en absorbans av 1,0 vid 260 nm (A260) i en 1 cm väg längd cuvette en koncentration av cirka 50 ng/μL.

Formeln

DNA-koncentrationen beräknas med följande formel:

$\text{DNA-koncentration (ng/μL)} = A_{260} \times 50 \times \text{Utspädningsfaktor}$

Där:

• A260 är absorbansavläsningen vid 260 nm
• 50 är standardkonverteringsfaktorn för dubbelsträngat DNA (50 ng/μL för A260 = 1.0)
• Utspädningsfaktor är den faktor med vilken det ursprungliga provet utspäddes för mätning

Den totala mängden DNA i provet kan sedan beräknas med:

$\text{Total DNA (μg)} = \frac{\text{Koncentration (ng/μL)} \times \text{Volym (μL)}}{1000}$

Förstå variablerna

1. Absorbans vid 260 nm (A260):

   • Detta är mätningen av hur mycket UV-ljus vid 260 nm våglängd absorberas av DNA-provet
   • DNA-nukleotider (särskilt de kvävebaser) absorberar UV-ljus med en maximal absorbans vid 260 nm
   • Ju högre absorbans, desto mer DNA finns i lösningen

2. Konverteringsfaktor (50):

   • Den standardkonverteringsfaktorn på 50 ng/μL är specifik för dubbelsträngat DNA
   • För enkelsträngat DNA är faktorn 33 ng/μL
   • För RNA är faktorn 40 ng/μL
   • För oligonukleotider varierar faktorn beroende på sekvensen

3. Utspädningsfaktor:

   • Om provet utspäddes före mätning (t.ex. 1 del prov till 9 delar buffert = utspädningsfaktor på 10)
   • Beräknas som: (Volym av prov + Volym av utspädare) ÷ Volym av prov
   • Används för att bestämma koncentrationen i det ursprungliga, outspädda provet

4. Volym:

   • Den totala volymen av din DNA-lösning i mikroliter (μL)
   • Används för att beräkna den totala mängden DNA i provet

Hur man använder denna beräknare

Följ dessa steg för att noggrant bestämma din DNA-koncentration:

1. Förbered ditt prov:

   • Se till att ditt DNA-prov är ordentligt upplöst och blandat
   • Om den förväntade koncentrationen är hög, förbered en utspädning för att säkerställa att avläsningen ligger inom det linjära intervallet (vanligtvis A260 mellan 0,1 och 1,0)

2. Mät absorbans:

   • Använd en spektrofotometer eller nanodrop-enhet för att mäta absorbansen vid 260 nm
   • Mät också absorbansen vid 280 nm för att bedöma renhet (A260/A280-förhållande)
   • Använd samma buffert som användes för att lösa/utspäda ditt DNA som en blankreferens

3. Ange värden i beräknaren:

   • Mata in den uppmätta A260-värdet i fältet "Absorbans vid 260 nm"
   • Ange den totala volymen av din DNA-lösning i mikroliter
   • Mata in utspädningsfaktorn (använd 1 om ingen utspädning gjordes)

4. Tolk resultat:

   • Beräknaren visar DNA-koncentrationen i ng/μL
   • Den totala DNA-mängden i provet visas i μg
   • Använd dessa värden för att bestämma den lämpliga volymen som behövs för nedströmsapplikationer

5. Bedöm DNA-renhet (om A280 mättes):

   • A260/A280-förhållande på ~1,8 indikerar rent DNA
   • Lägre förhållanden kan indikera proteinförorening
   • Högre förhållanden kan tyda på RNA-förorening

Användningsfall

Mätning av DNA-koncentration är avgörande inom många molekylärbiologiska och bioteknologiska tillämpningar:

Molekylär kloning

Innan man ligaser DNA-fragment i vektorer, gör att veta den exakta koncentrationen att forskare kan beräkna det optimala förhållandet mellan insats och vektor, vilket maximerar transformations effektiviteten. Till exempel ger ett 3:1 molärt förhållande av insats till vektor ofta de bästa resultaten, vilket kräver precisa koncentrationsmätningar av båda komponenterna.

PCR och qPCR

PCR-reaktioner kräver vanligtvis 1-10 ng av mall-DNA för optimal amplifikation. För lite DNA kan leda till att amplifikation misslyckas, medan för mycket kan hämma reaktionen. För kvantitativ PCR (qPCR) är ännu mer precis DNA-kvantifiering nödvändig för att säkerställa exakta standardkurvor och pålitlig kvantifiering.

Nästa generations sekvensering (NGS)

NGS-biblioteksförberedelseprotokoll specificerar exakta DNA-ingångsmängder, ofta i intervallet 1-500 ng beroende på plattform och tillämpning. Noggrann koncentrationsmätning är avgörande för framgångsrik biblioteksförberedelse och balanserad representation av prover i multiplexade sekvenseringskörningar.

Transfektionsexperiment

När DNA introduceras i eukaryota celler varierar den optimala DNA-mängden beroende på celltyp och transfektionsmetod. Vanligtvis används 0,5-5 μg plasmid-DNA per brunn i en 6-brunnsplatta, vilket kräver noggrann koncentrationsmätning för att standardisera experiment.

Rättsmedicinsk DNA-analys

I rättsmedicinska tillämpningar är DNA-prover ofta begränsade och värdefulla. Noggrann kvantifiering gör att rättsmedicinska forskare kan avgöra om tillräckligt med DNA finns för profilering och för att standardisera mängden DNA som används i efterföljande analyser.

Restriktionsenzymnedbrytning

Restriktionsenzymer har specifika aktivitetsenheter definierade per μg DNA. Att känna till den exakta DNA-koncentrationen möjliggör korrekta enzym-till-DNA-förhållanden, vilket säkerställer fullständig nedbrytning utan staraktivitet (icke-specifik klippning).

Alternativ till spektrofotometrisk mätning

Även om UV-spektrofotometri är den vanligaste metoden för DNA-kvantifiering finns det flera alternativ:

1. Fluorometriska metoder:

   • Fluorescerande färger som PicoGreen, Qubit och SYBR Green binder specifikt till dubbelsträngat DNA
   • Mer känsliga än spektrofotometri (kan upptäcka så lite som 25 pg/mL)
   • Mindre påverkade av föroreningar som proteiner, RNA eller fria nukleotider
   • Kräver en fluorometer och specifika reagenser

2. Agarosgelelektrofores:

   • DNA kan kvantifieras genom att jämföra bandintensitet med standarder av känd koncentration
   • Ger information om DNA-storlek och integritet samtidigt
   • Mindre exakt än spektrofotometriska eller fluorometriska metoder
   • Tidskrävande men användbart för visuell bekräftelse

3. Real-Time PCR:

   • Mycket känslig metod för att kvantifiera specifika DNA-sekvenser
   • Kan upptäcka extremt låga koncentrationer (ner till några kopior)
   • Kräver specifika primers och mer komplex utrustning
   • Används när sekvensspecifik kvantifiering behövs

4. Digital PCR:

   • Absolut kvantifiering utan standardkurvor
   • Extremt exakt för låg-abundansmål
   • Dyrt och kräver specialiserad utrustning
   • Används för att upptäcka sällsynta mutationer och analys av kopienummervariation

Historia om mätning av DNA-koncentration

Förmågan att noggrant mäta DNA-koncentration har utvecklats betydligt i takt med framsteg inom molekylärbiologi:

Tidiga metoder (1950-talet - 1960-talet)

Efter upptäckten av DNA:s struktur av Watson och Crick 1953 började forskare utveckla metoder för att isolera och kvantifiera DNA. Tidiga metoder förlitade sig på kolorimetriska tester som diphenylamine-reaktionen, som producerade en blå färg när den reagerade med deoxiribos-sockrar i DNA. Dessa metoder var relativt okänsliga och benägna att störningar.

Spektrofotometrisk era (1970-talet)

Tillämpningen av UV-spektrofotometri för kvantifiering av nukleinsyror blev utbredd på 1970-talet. Forskare upptäckte att DNA absorberade UV-ljus med en maximal nivå vid 260 nm, och att förhållandet mellan absorbans och koncentration var linjärt inom ett visst intervall. Konverteringsfaktorn på 50 ng/μL för dubbelsträngat DNA vid A260 = 1.0 fastställdes under denna period.

Fluorometrisk revolution (1980-talet - 1990-talet)

Utvecklingen av DNA-specifika fluorescerande färger på 1980-talet och 1990-talet revolutionerade DNA-kvantifiering, särskilt för utspädda prover. Hoechst-färger och senare PicoGreen möjliggjorde mycket mer känslig detektion än vad som var möjligt med spektrofotometri. Dessa metoder blev särskilt viktiga med framväxten av PCR, som ofta krävde precis kvantifiering av minut DNA-mängder.

Modern era (2000-talet - nu)

Introduktionen av mikrovolym-spektrofotometrar som NanoDrop i början av 2000-talet transformerade rutinmässig DNA-kvantifiering genom att endast kräva 0,5-2 μL av provet. Denna teknik eliminerade behovet av utspädningar och cuvetter, vilket gjorde processen snabbare och mer bekväm.

Idag har avancerade tekniker som digital PCR och nästa generations sekvensering pressat gränserna för DNA-kvantifiering ännu längre, vilket möjliggör absolut kvantifiering av specifika sekvenser och detektion av enskilda molekyler. Men den grundläggande spektrofotometriska principen som fastställdes för decennier sedan förblir ryggraden i rutinmässig mätning av DNA-koncentration i laboratorier världen över.

Praktiska exempel

Låt oss gå igenom några praktiska exempel på beräkningar av DNA-koncentration:

Exempel 1: Standard Plasmidberedning

En forskare har renat en plasmid och fått följande mätningar:

• A260-läsning: 0,75
• Utspädning: 1:10 (utspädningsfaktor = 10)
• Volym av DNA-lösning: 50 μL

Beräkning:

• Koncentration = 0,75 × 50 × 10 = 375 ng/μL
• Total DNA = (375 × 50) ÷ 1000 = 18,75 μg

Exempel 2: Genomisk DNA-extraktion

Efter att ha extraherat genomiskt DNA från blod:

• A260-läsning: 0,15
• Ingen utspädning (utspädningsfaktor = 1)
• Volym av DNA-lösning: 200 μL

Beräkning:

• Koncentration = 0,15 × 50 × 1 = 7,5 ng/μL
• Total DNA = (7,5 × 200) ÷ 1000 = 1,5 μg

Exempel 3: Förberedelse av DNA för sekvensering

Ett sekvenseringsprotokoll kräver exakt 500 ng DNA:

• DNA-koncentration: 125 ng/μL
• Krävd mängd: 500 ng

Volym som behövs = 500 ÷ 125 = 4 μL av DNA-lösning

Kodexempel

Här är exempel på hur man beräknar DNA-koncentration i olika programmeringsspråk:

1' Excel-formel för DNA-koncentration
2=A260*50*Utspädningsfaktor
3
4' Excel-formel för total DNA-mängd i μg
5=(A260*50*Utspädningsfaktor*Volym)/1000
6
7' Exempel i en cell med A260=0,5, Utspädningsfaktor=2, Volym=100
8=0,5*50*2*100/1000
9' Resultat: 5 μg
10

1def calculate_dna_concentration(absorbance, dilution_factor=1):
2    """
3    Beräkna DNA-koncentration i ng/μL
4    
5    Parametrar:
6    absorbance (float): Absorbansavläsning vid 260 nm
7    dilution_factor (float): Utspädningsfaktor för provet
8    
9    Returnerar:
10    float: DNA-koncentration i ng/μL
11    """
12    return absorbance * 50 * dilution_factor
13
14def calculate_total_dna(concentration, volume_ul):
15    """
16    Beräkna total DNA-mängd i μg
17    
18    Parametrar:
19    concentration (float): DNA-koncentration i ng/μL
20    volume_ul (float): Volym av DNA-lösning i μL
21    
22    Returnerar:
23    float: Total DNA-mängd i μg
24    """
25    return (concentration * volume_ul) / 1000
26
27# Exempelanvändning
28absorbance = 0.8
29dilution_factor = 5
30volume = 75
31
32concentration = calculate_dna_concentration(absorbance, dilution_factor)
33total_dna = calculate_total_dna(concentration, volume)
34
35print(f"DNA-koncentration: {concentration:.2f} ng/μL")
36print(f"Total DNA: {total_dna:.2f} μg")
37

1function calculateDNAConcentration(absorbance, dilutionFactor = 1) {
2  // Returnerar DNA-koncentration i ng/μL
3  return absorbance * 50 * dilutionFactor;
4}
5
6function calculateTotalDNA(concentration, volumeUL) {
7  // Returnerar total DNA-mängd i μg
8  return (concentration * volumeUL) / 1000;
9}
10
11// Exempelanvändning
12const absorbance = 0.65;
13const dilutionFactor = 2;
14const volume = 100;
15
16const concentration = calculateDNAConcentration(absorbance, dilutionFactor);
17const totalDNA = calculateTotalDNA(concentration, volume);
18
19console.log(`DNA-koncentration: ${concentration.toFixed(2)} ng/μL`);
20console.log(`Total DNA: ${totalDNA.toFixed(2)} μg`);
21

1public class DNACalculator {
2    /**
3     * Beräkna DNA-koncentration i ng/μL
4     * 
5     * @param absorbance Absorbansavläsning vid 260 nm
6     * @param dilutionFactor Utspädningsfaktor för provet
7     * @return DNA-koncentration i ng/μL
8     */
9    public static double calculateDNAConcentration(double absorbance, double dilutionFactor) {
10        return absorbance * 50 * dilutionFactor;
11    }
12    
13    /**
14     * Beräkna total DNA-mängd i μg
15     * 
16     * @param concentration DNA-koncentration i ng/μL
17     * @param volumeUL Volym av DNA-lösning i μL
18     * @return Total DNA-mängd i μg
19     */
20    public static double calculateTotalDNA(double concentration, double volumeUL) {
21        return (concentration * volumeUL) / 1000;
22    }
23    
24    public static void main(String[] args) {
25        double absorbance = 0.42;
26        double dilutionFactor = 3;
27        double volume = 150;
28        
29        double concentration = calculateDNAConcentration(absorbance, dilutionFactor);
30        double totalDNA = calculateTotalDNA(concentration, volume);
31        
32        System.out.printf("DNA-koncentration: %.2f ng/μL%n", concentration);
33        System.out.printf("Total DNA: %.2f μg%n", totalDNA);
34    }
35}
36

1# R-funktion för beräkning av DNA-koncentration
2
3calculate_dna_concentration <- function(absorbance, dilution_factor = 1) {
4  # Returnerar DNA-koncentration i ng/μL
5  return(absorbance * 50 * dilution_factor)
6}
7
8calculate_total_dna <- function(concentration, volume_ul) {
9  # Returnerar total DNA-mängd i μg
10  return((concentration * volume_ul) / 1000)
11}
12
13# Exempelanvändning
14absorbance <- 0.35
15dilution_factor <- 4
16volume <- 200
17
18concentration <- calculate_dna_concentration(absorbance, dilution_factor)
19total_dna <- calculate_total_dna(concentration, volume)
20
21cat(sprintf("DNA-koncentration: %.2f ng/μL\n", concentration))
22cat(sprintf("Total DNA: %.2f μg\n", total_dna))
23

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan DNA-koncentration och DNA-renhet?

DNA-koncentration avser mängden DNA som finns i en lösning, vanligtvis mätt i ng/μL eller μg/mL. Det berättar hur mycket DNA du har men indikerar inte dess kvalitet. DNA-renhet bedömer förekomsten av föroreningar i ditt DNA-prov, vanligtvis mätt med absorbansförhållanden som A260/A280 (för proteinförorening) och A260/A230 (för organiska föreningar). Rent DNA har vanligtvis ett A260/A280-förhållande på ~1,8 och ett A260/A230-förhållande på 2,0-2,2.

Varför är konverteringsfaktorn olika för DNA, RNA och proteiner?

Konverteringsfaktorerna skiljer sig eftersom varje biomolekyl har en unik extinction coefficient (förmåga att absorbera ljus) på grund av deras olika kemiska sammansättningar. Dubbelsträngat DNA har en konverteringsfaktor på 50 ng/μL vid A260=1.0, medan enkelsträngat DNA är 33 ng/μL, RNA är 40 ng/μL, och proteiner (mätta vid 280 nm) varierar kraftigt men genomsnittligt runt 1 mg/mL vid A280=1.0. Dessa skillnader uppstår från de varierande sammansättningarna av nukleotider eller aminosyror och deras respektive absorbans egenskaper.

Hur noggrann är spektrofotometrisk DNA-kvantifiering?

Spektrofotometrisk DNA-kvantifiering är generellt noggrann inom det linjära intervallet (vanligtvis A260 mellan 0,1 och 1,0), med en precision på cirka ±3-5%. Noggrannheten minskar dock vid mycket låga koncentrationer (under 5 ng/μL) och kan påverkas av föroreningar som proteiner, RNA, fria nukleotider eller vissa buffertar. För mycket noggranna mätningar av utspädda prover eller när hög renhet krävs rekommenderas fluorometriska metoder som Qubit eller PicoGreen, eftersom de är mer specifika för dubbelsträngat DNA.

Hur tolkar jag A260/A280-förhållandet?

A260/A280-förhållandet indikerar renheten av ditt DNA-prov avseende proteinförorening:

• Ett förhållande på ~1,8 anses vanligtvis vara "rent" för DNA
• Förhållanden under 1,8 tyder på proteinförorening
• Förhållanden över 2,0 kan indikera RNA-förorening
• pH och jonstyrka i lösningen kan också påverka detta förhållande

Även om det är användbart som en kvalitetskontroll, garanterar A260/A280-förhållandet inte funktionellt DNA, eftersom andra föroreningar eller DNA-nedbrytning kanske inte påverkar detta förhållande.

Kan jag mäta DNA-koncentration i färgade lösningar?

Att mäta DNA-koncentration i färgade lösningar med hjälp av spektrofotometri kan vara utmanande eftersom färgen kan absorbera vid eller nära 260 nm, vilket stör DNA-mätningen. I sådana fall:

1. Utför en våglängdsscan (220-320 nm) för att kontrollera för onormala absorbansmönster
2. Använd en fluorometrisk metod som Qubit, som är mindre påverkad av provfärgen
3. Rensa DNA ytterligare för att ta bort de färgade föreningarna
4. Tillämpa matematiska korrigeringar om absorbansspektrumet för den störande föreningen är känt

Vad är den minimi volym som behövs för DNA-koncentrationsmätning?

Den minimi volymen beror på den använda instrumentet:

• Traditionella spektrofotometrar med cuvetter kräver vanligtvis 50-100 μL
• Mikrovolym-spektrofotometrar som NanoDrop behöver endast 0,5-2 μL
• Fluorometriska metoder kräver vanligtvis 1-20 μL av provet plus reagensvolymen
• Mikrotalläsare använder vanligtvis 100-200 μL per brunn

Mikrovolym-spektrofotometrar har revolutionerat DNA-kvantifiering genom att möjliggöra mätningar av värdefulla prover med minimala volymkrav.

Hur beräknar jag utspädningsfaktorn?

Utspädningsfaktorn beräknas som:

$\text{Utspädningsfaktor} = \frac{\text{Total volym (prov + utspädare)}}{\text{Provvolym}}$

Till exempel:

• Om du lägger till 1 μL DNA till 99 μL buffert är utspädningsfaktorn 100
• Om du lägger till 5 μL DNA till 45 μL buffert är utspädningsfaktorn 10
• Om du använder outspädd DNA är utspädningsfaktorn 1

Använd alltid samma buffert för utspädning som användes för att blanka spektrofotometern.

Hur konverterar jag mellan olika koncentrationsenheter?

Vanliga konverteringar av DNA-koncentrationsenheter:

• 1 ng/μL = 1 μg/mL
• 1 μg/mL = 0,001 mg/mL
• 1 ng/μL = 1000 pg/μL
• 1 μM av ett 1000 bp DNA-fragment ≈ 660 ng/μL

För att konvertera från massakoncentration (ng/μL) till molär koncentration (nM) för ett DNA-fragment:

$\text{Koncentration (nM)} = \frac{\text{Koncentration (ng/μL)} \times 10^6}{\text{DNA-längd (bp)} \times 660}$

Vad kan orsaka inexakta DNA-koncentrationsmätningar?

Flera faktorer kan leda till inexakta DNA-koncentrationsmätningar:

1. Förorening: Proteiner, fenol, guanidin eller andra extraktionsreagenser kan påverka absorbansen
2. Bubblor: Luftbubblor i ljusvägen kan orsaka felaktiga avläsningar
3. DNA-nedbrytning: Fragmenterat DNA kan ha ändrade absorbans egenskaper
4. Felaktig blänkning: Att använda en annan buffert för blänken än den som DNA:t är upplöst i
5. Icke-homogen lösning: Otillräckligt blandade DNA-lösningar ger inkonsekventa avläsningar
6. Instrumentkalibrering: Okalibrerade eller smutsiga spektrofotometrar ger opålitliga resultat
7. Mätningar utanför det linjära intervallet: Mycket höga eller mycket låga absorbansvärden kanske inte är exakta

Kan jag använda denna beräknare för RNA-koncentration?

Även om denna beräknare är optimerad för dubbelsträngat DNA (med hjälp av 50 ng/μL-konverteringsfaktorn), kan du anpassa den för RNA genom att:

1. Mäta A260 som vanligt
2. Multiplicera med 40 istället för 50 (den RNA-specifika konverteringsfaktorn)
3. Tillämpa den lämpliga utspädningsfaktorn

Formeln för RNA skulle vara: $\text{RNA-koncentration (ng/μL)} = A_{260} \times 40 \times \text{Utspädningsfaktor}$

Referenser

1. Gallagher, S. R., & Desjardins, P. R. (2006). Kvantifiering av DNA och RNA med absorption och fluorescensspektroskopi. Current Protocols in Molecular Biology, 76(1), A-3D.

2. Sambrook, J., & Russell, D. W. (2001). Molekylär kloning: en laboratoriemanual (3:e uppl.). Cold Spring Harbor Laboratory Press.

3. Manchester, K. L. (1995). Värdet av A260/A280-förhållanden för mätning av renhet av nukleinsyror. BioTechniques, 19(2), 208-210.

4. Wilfinger, W. W., Mackey, K., & Chomczynski, P. (1997). Effekten av pH och jonstyrka på den spektrofotometriska bedömningen av nukleinsyror. BioTechniques, 22(3), 474-481.

5. Desjardins, P., & Conklin, D. (2010). NanoDrop mikrovolym kvantifiering av nukleinsyror. Journal of Visualized Experiments, (45), e2565.

6. Nakayama, Y., Yamaguchi, H., Einaga, N., & Esumi, M. (2016). Fallgropar vid DNA-kvantifiering med DNA-bindande fluorescerande färger och föreslagna lösningar. PLOS ONE, 11(3), e0150528.

7. Thermo Fisher Scientific. (2010). Bedömning av nukleinsyrorenhet. T042-Technical Bulletin.

8. Huberman, J. A. (1995). Betydelsen av att mäta nukleinsyror absorbans vid 240 nm såväl som vid 260 och 280 nm. BioTechniques, 18(4), 636.

9. Warburg, O., & Christian, W. (1942). Isolering och kristallisering av enolas. Biochemische Zeitschrift, 310, 384-421.

10. Glasel, J. A. (1995). Giltighet av nukleinsyror renheter övervakade av 260nm/280nm absorbansförhållanden. BioTechniques, 18(1), 62-63.

Redo att beräkna din DNA-koncentration? Använd vår beräknare ovan för att få exakta resultat omedelbart. Mata helt enkelt in din absorbansavläsning, volym och utspädningsfaktor för att bestämma både koncentrationen och den totala mängden DNA i ditt prov.